Saknad

När jag satt och bläddrade igenom korten från vårt bröllop häromdagen, hittade jag fina kort på min kära m o r m o r.
Mormor som tyvärr inte är med oss längre.
Denna vackra, underbara, för mig väldigt speciella kvinna.
 
 
Tårarna rinner bara jag tänker på henne ibland.
Men sen kommer stunder då jag verkligen kan glädjas över den relation jag hade med henne och A L L A fina minnen som jag kommer bära med mig för resten av mitt liv.
Vi stod varandra nära, jag och min mormor. (Jag stod även nära min morfar, vi var en bra trio:)!)
Älskade att vara hemma hos mormor och morfar när jag var barn och även senare.
Kom ihåg att jag i princip när som helst kunde ringa och fråga om de kunde hämta mig, och tror aldrig de svarade nej.
Jag följde med på resor, tillbringade helger och sommarlov tillsammans med dem.
Mormor var den där jättesnälla, nästan lite för snäll, som alltid ställde upp för mig.
 
Alla minnen jag bär med mig är jag så vansinnigt tacksam för!
 
Vilken gåva att jag, förutom mina fantastiska föräldrar, även hade min mormor och morfar som alltid fanns där för mig!
 
T A C K!
 
Jag saknar dig så det gör ont i hela kroppen!
 
Snart är det tre år sedan vi sa farväl...
 
 
 
 
 
1 Cassandra Haraldsson:

skriven

Förstår att du saknar henne!

Svar: :)
Therese

Kommentera här: